Nyårslöfte

Det är ju så här med nyårslöften att antingen kan man mumla dem lite för sig själv i smyg eller också kan man basunera ut dem för alla som vill höra. Fördelen med privata löften är att man inte behöver leva upp till dem. Det är ingen som märker och man slipper stå där med skammen när man inte lyckas. Fördelen med att berätta för alla man känner om sitt nyårslöfte är att det nu blir mycket viktigare att leverera och då kommer man antagligen att lägga mer energi på att leva upp till sitt löfte.

Efter ett par veckors velande har jag nu bestämt mig för att modigt redogöra för mitt nyårslöfte 2012: Jag ska avsluta fem broderier som jag har liggande i gömmorna.

Jag har genom åren påbörjat flera lite större broderiprojekt. En del har jag blivit färdig med, men det finns några stycken som inte är avslutade, fast inte långt ifrån. Jag tror det beror på två saker. Dels är min största broderidrivkraft min nyfikenhet. Jag vill se hur det ska bli. När ett broderi närmar sig slutet, så ser jag hur det kommer att bli och då tappar jag lusten för det broderiet. Den andra orsaken till att jag har svårt att avsluta broderier är att jag ogillar montering, att sy ihop kudden, fålla duken osv.

Men nu ska det bli ändring. Följande broderier ska avslutas innan året har gått:

Den gamla tvistsömskudden som jag broderar till mina föräldrar. Den på börjades för kanske fem år sedan och i början höll jag ett högt tempo, men så kom det andra broderier emellan.

På senare tid har jag tagit upp broderandet av den här kudden. Den är perfekt att ha med på broderikafé, för det är bara den gråa bakgrunden som är kvar att brodera och när man har sytt sådär en 20.000 tvistsömsstygn, så går det på automatik och då kan man konversera de andra brodöserna samtidigt.

Uppdraget är alltså att brodera färdigt, hitta ett lämpligt tyg till baksidan och en lagom stor innekudde och sy ihop alltihop.

Det andra uppdraget är att brodera färdigt en tavla som jag påbörjade på en broderikurs för ett par år sedan.

Jag har gjort en grov skiss som jag broderar efter och så hittar jag på detaljerna efterhand. Det kräver en hel del kreativitet. Ibland blir jag missnöjd med något och så repar jag upp en del stygn.

Det är svårt att säga hur mycket som är kvar, men jag tror att broderandet närmar sig slutet på denna tavla. Då ska jag bestämma hur stor den ska vara och sedan köpa en kilram i rätt storlek och montera broderiet på den. Det är lite pilligt, men jag har gjort det förr så jag vet i alla fall hur jag ska bära mig åt.

Det tredje broderiet är en kudde som jag inköpte på Brodera Mera för sådär en tio år sedan. Vackert blå med färgstarka yllebroderier på.

Jag skäms verkligen för att jag inte har avslutat den, för den är så fin. Ursäkten jag har är att vissa av garnerna tog slut och när jag väl hade lyckats komplettera dem hos Brodera Mera så var jag igång med nya projekt.

Jag ska alltså brodera färdigt och det är inte mycket kvar. Sedan ordna en lämplig innerkudde och sy ihop. Kanske blir det någon slags tofsar i hörnen. Vi får se.

Så har jag en ofärdig julduk. Mönstret hittade jag i ICA-kuriren på 1980-talet och broderade som vanligt på i bra takt, men jag hann inte färdigt till julen och så blev den liggande. Suck.

Den är i alla fall riktigt fin och väl värd att avsluta. Bara röda korsstygn på vit botten. Jag måste hitta mer DMC mouliné i rätt nyans och sedan bestämma hur jag vill fålla den. Det skulle vara trevligt med en liten hålsömsfåll.

Det femte projektet kan jag inte berätta så mycket om för det är något jag ska ge bort till en läsare av denna blogg. Men jag kan berätta att jag tänker avsluta ett broderi som har påbörjats av någon annan och sedan montera och ge tillbaka det i färdigt skick.

Nej. Jag ska inte avsluta Bayeuxtapeten i år. Det är alldeles för mycket kvar att göra där. Det får bli ett annat år.

For English translation: Please use Google Translator i the right column.

Broderibloggen fyra år

Gott nytt år. Idag fyller Broderibloggen fyra år och då tänkte jag att vi skulle titta lite bakåt och se vad som har hänt på bloggen sedan starten. Jag gillar ju att testa olika tekniker och att brodera provlappar med idéer som jag får. Det mesta blir inte särskilt bra, men en del är jag tillräckligt nöjd med för att det ska få vara med på bloggen. Här följer några av mina favoriter genom åren.


Jag hade aldrig testat att brodera flätsöm och då var det kanske inte så smart att börja med cirklar. Det var ganska knepigt att brodera runt, men jag tyckte så mycket om färgerna så jag kämpade vidare och lyckades slutföra det och det gav lite broderisjälvförtroende.


Till det nymålade köket sydde jag fyra kuddar med broderier på. Detta är min favorit. Väldigt lättbroderade stjälkstygnsgrenar med öglestygnsknoppar på.


Jag testade att brodera löv med olika garner och olika stygn.


Ett knallturkost tyg inspirerade till fruktbroderi. Ett klassiskt tema med frukt i genomskärning, fast kanske med lite nya stygnkombinationer.


Jag insåg att man inte måste brodera på enbart enfärgade tyger, det går bra med mönstrade också. I änden på en kökshandduk testade jag Järvsösöm.


En egen variant av klassiskt yllebroderi.


Virkade påskägg med broderier på.


I lågstadieåldern någon gång i början av 70-talet gjorde jag slut på mina färgpennor genom att fylla papper efter papper med sådana här mönster. Bra sätt att göra slut på restgarnerna också.


Lite tyg från min makes avlagda skjortor förvandlades till broderiapplikation och knapparna fick också vara med.


En biologiläxa i genetik mynnade ut i ett DNA-broderi.


Tussilago på en dammig vägren i mars.

Två sorters läggsöm och kardad ull. Jag gillar färg.


Jag minns inte vem det var som tipsade om att brodera på myggnät. Jag testade tambursöm med en virknål.


Måla med textilkritor, pressa och brodera. Det här var ett jätteroligt broderi som fungerade på första försöket.


Det var ganska så knepigt att brodera på stickade vantar. Inspirationen kom från Hallandssöm och Jämtlandssöm.


Rött och vitt är oslagbart. Egendesignade Delsborosor.

IN ENGLISH: Some of my favorite designs from the last four years.

…och en till julekula

När jag hade lyckats knåpa ihop en julgranskula enligt mönster i Julekuleboken, så ville jag naturligtvis fortsätta och hitta på fler varianter.

Jag kände mig inspirerad av skånska yllebroderier som ofta broderas på svart botten. Så jag stickade en enfärgad svart kula och plockade fram lite ullgarner i lämpliga färger. Jag har använt Moragarn och Fårögarn och hållit mig till en lite ljusare färgskala. Jag ville inte att julgranskulan skulle ge ett alltför mörkt intryck, för det blir nog inte så snyggt mot den mörkgröna julgranen.

Jag markerade med några tråckelstygn i vit sytråd var jag ville ha de olika blommorna och sedan broderade jag ganska fritt. Det ser kanske lite spretigt ut. Det beror dels på att jag inte hade markerat alla detaljer innan jag broderade och dels på att det är ganska svårt att brodera rakt och exakt på en stickad kula.

Slutligen broderade jag en grön bladslinga runt alltihop för att binda ihop det. Inte så pjåkigt för att vara ett första försök.

En svensk julekula

Som den stora julromantiker jag är, har jag gått igång maximalt på Arnes och Carlos charmiga norska Julekuler. Vilken strålande idé att sticka julgranskulor med norska tröjmönster på.

Självfallet har jag ett exemplar av boken, och jag tänker att jag ska hinna sticka massor av julekuler innan det är dags att klä granen.

De norska rödvita kulorna är svåra att slå, men jag måste i alla fall göra ett försök att försvenska idén. Det första jag kommer att tänka på är den norrländska Lovikka-vanten.

Så här kommer en norrländsk Lovikka-kula med karaktäristiska korsstygn i juliga färger.

Jag drömde att jag broderade

En natt i förra veckan sov jag riktigt illa och när jag väl somnade så drömde jag en massa konstiga drömmar. De flesta kommer jag inte ihåg, såsom det brukar vara. En dröm minns jag dock väl, det var en mycket detaljerad dröm om hur jag broderade.

Jag valde ut ett gult linnetyg. Sedan började jag brodera långa parallella stygn med ett olivgrönt pärlgarn. Så letade jag reda på en tunn svart tråd och den drog jag över de gröna stygnen i en rombform som fästes i hörnorna. Slutligen letade jag länge tills jag hittade en mörkt orange tråd som jag fäste den svarta tråden med så att det blev läggsöm.

Jag har hört någon gång att vi brukar drömma i svartvitt, men detta var ju verkligen en färgdröm. Så sägs det att drömmar innehåller mer känslor än händelser. I den här drömmen minns jag inga känslor. Var jag inspirerad? Tyckte jag det som jag broderade var snyggt? Hade jag roligt? Ingen aning. Jag minns bara en självklarhet. Jag visste exakt hur jag ville ha det och så genomförde jag det.

Självfallet måste jag testa att brodera det som jag drömde. Blev det som i drömmen? Nja, det var förstås mycket rakare och jämnare och mer symmetriskt i drömmen, men en sak vet jag säkert. Jag drömmer tydligen sanndrömmar.

Framsidor och baksidor

Det kom en fråga till bloggen: Hur gör man för att fästa fint och inte knöligt? Hur gör du? Visa en baksida på ett av dina broderier, föreslår frågeställaren.

Mycket bra fråga tycker jag. Jag ska berätta hur jag ser på saken och jag vill väldigt gärna att alla som har synpunkter på detta och kanske har andra bra idéer eller tillägg till det jag skriver att kommentera, så att vi inte missar något viktigt.

Förr i tiden var baksidan på ett broderi minst lika viktig som framsidan. När unga flickor lärde sig att brodera, så fanns det rätt och fel. Baksidorna inspekterades med lupp och nåde den flicka som inte hade fäst tråden perfekt, så att det nästan inte syntes. Jag antar att det var ett sätt att hålla unga flickor på mattan. Man fick inte förhäva sig utan skulle sitta fint på en stol med rak rygg och ögonen ner i broderiet.

Men nu är det andra tider. Vi har liksom annat för oss nu och broderi har blivit en kul grej som vi försöker hinna med efter jobbet mellan gymmet och facebookandet, typ.

Nu finns inte rätt och fel och vi bryr oss inte om meningslösa regler utan vi vill bara att det ska funka. Så när vi ska fästa tråden så är det två saker vi måste tänka på: att inte tråden går upp och att det inte blir fult på framsidan.

Ett misstag som många nybörjare gör är att fästa alldeles för mycket. Man tror att man måste sy en himla massa för att inte tråden ska gå upp. Så är det inte. Det räcker oftast med att sy under ett par broderade trådar på baksidan och sedan tillbaka under samma trådar. Undantaget kan vara om man har en väldigt blank och spretig tråd som till exempel konstsilke. Då kan man behöva sy ett par stygn till, så att den inte går upp.

För att hålla framsidan snygg, så gäller det för det första att inte fästa alla trådar på samma ställe för då kan det bli knöligt. För det andra bör man inte dra en tråd långa sträckor på baksidan mellan broderade områden, för det kan synas på framsidan, särskilt om man broderar på ett ljust eller tunt tyg.


Nu kommer lite framsidor och baksidor, så ni kan jämföra. Först ut är ett broderi som är broderat av Henrietta. Hon var handarbetslärarinna under första halvan av 1900-talet och får representera den äldre synen på broderi. Detta är en detalj av en liten broderad duk i Järvsösöm.


Baksidan ser ut så här.


Den här blomman broderade jag i lingarn för några år sedan.


Baksidan ser ut så här. Inte fullt lika tjusigt som Henriettas.


Här kommer ett korsstygnsbroderi som jag gjorde förra året.


En katt bakifrån. Så här fick man inte fästa förr i tiden. Jag har sett väldigt prydliga baksidor där tråden fästs mycket diskret lodrätt längs stygnen, så att den knappt syns.


Detta är en gästhandduk med broderi inspirerat av Jämtlandssöm.

Här minns jag att det var jobbigt att fästa det blekgula konstsilket som liksom lever ett eget liv och inte alls vill vara kvar på handduken.

Är det någon annan som inte tycker som jag eller som har bra tips i detta ämne? Berätta!

Elaines broderade vantar


Broderi kan vara rikligt, ymnigt, överflödande. Stygnen trängs, knuffas, skockas ihop och tillsammans ger de ofta ett underbart intryck av energi och skaparglädje. Ibland är broderi enkelt och avskalat. Man säger att ”less is more” och det kanske kan ligga något i det.

Till den senare kategorin hör Elaines vackra broderade vantar. Jag tycker de är så inspirerande. De finns att köpa hos Magasin Åtta i Sundsvall.

Nu när kylan kryper närmare blir behovet av ett par broderade vantar plötsligt märkbart. Då finns det fyra sätt att skaffa sig dem:

1. Inspireras av Elaine och sticka ett par vantar och brodera på dem.

2. Spara tid och köp ett par stickade vantar och brodera på dem.

3. Köp ett par av Elaines vantar.

4. Gör som jag, anmäl dig till den tävling som just nu går av stapeln hos Mitt lyckliga lantliv. Där kan man vinna ett par av just de Elaine-vantar som avbildas i det här inlägget.

Bayeuxtapeten 2011

Följande har hänt: Sommaren 2007 gjorde jag och min familj en bilresa i Normandie. Vi såg intressanta ställen som Le Havre, Omaha Beach och Mont Saint Michel, men höjdpunkten på resan (tycker jag) var ett besök i Bayeux och att få se den berömda tapeten som är broderad på 1000-talet och föreställer Slaget vid Hastings 1066.

När vi hade beskådat underverket, så följde ett besök i museishopen där jag övertalades (av min man) att inköpa en kopia av en liten bit Bayeuxtapet i form av en broderisats. Den bit jag broderar är 1,4 meter lång. Det kan verka mycket, men är endast två procent av hela den 70 meter långa tapeten.

Väl hemma i Sverige satte jag ingång att brodera. Det är stjälkstygn, kedjestygn, klyvsöm och dubbel läggsöm. Ullgarn på linnebotten och det tar tid. För att inte ledsna på hela projektet har jag bestämt att jag broderar i lagom takt under somrarna och sedan får broderiet vila under vinterhalvåret. I år var det femte sommaren jag broderade. Jag räknar med att det kan ta så mycket som tio somrar till.

Årets beting är en kille till häst. Han ser ut att sitta i damsadel. Jag misstänker att den som ritade just den här killen inte hade riktigt koll på hur man avbildar en man till häst. Eller också underskattar jag illustratören. Stigbygeln är ju där, men killen har inte foten i den. Han kanske håller på att hoppa av sin häst. Han är ju på väg ut i vattnet, alltså de där linjerna som är ritade under hästen, som jag inte har broderat än. Kanske killen tänker hoppa av hästen för att leda den ut i vattnet. I så fall är det big mistake, för där framme väntar kvicksanden. Men det dramat kommer jag inte till förrän nästa sommar eller kanske sommaren efter det.

Apropå rosor…

…så dök det upp en utmärkelse i form av en ros från Med nål och tråd. Tack Elin. Verkligen hedrande.

Med utmärkelsen följer att jag ska skicka den vidare till fem bloggar jag uppskattar med mindre än 100 följare, samt svara på 5 viktiga frågor.

OK. Först bloggarna. Jag väljer några inspirerande som jag nyligen har upptäckt (det där med antal följare bryr jag mig inte så mycket om):

Två stickor och en virknål
Mina stygn
Safias värld
Ilsefin bloggar
Million Little Stitches

Och nu till frågorna:
1. Varför började du blogga?
Det var i januari för snart fyra år sedan och jag hade tråkigt. Julen var slut och vädret var dåligt. Är det möjligt att driva en blogg om bara broderier? tänkte jag. Så då testade jag det och på den vägen är det.
2.Vilka bloggar följer du?
Alltså jag är ju inte riktigt följar-typen. Jag älskar att spana runt och hitta nya bloggar och ibland komma tillbaka till de jag redan besökt.
3.Favoritfärger?
Går i perioder. Rött är alltid bra. Just nu är jag inne i en gul period. Gult blir ofta bortglömt tycker jag, men det finns många läckra gula nyanser: havregult, citrongult, senapsgult, solgult, pastellgult.
4. Favoritfilm?
Gillar välgjorda filmer i alla genrer. Svårt att utse en favorit.
5. Vilka länder drömmer du om att besöka?
Italien, har jag inte varit i sedan jag var 15 år. Dit vill jag igen.

Vitt på vitt

På hur många olika sätt kan man brodera en ros? Väldigt många.

Det visar sig när man läser Ingrid Eggimann-Jonssons senaste bok ”Rosenbroderier”. Romantiskt, stiliserat, pastelligt, guldigt, ulligt, färggrannt, vitt på vitt och pärlbroderade rosor. Det är riktigt fiffigt att hålla sig till ett enda motiv, för att visa hur många möjligheter som finns när det gäller komposition, teknik och material.

Ingrid Eggimann-Jonsson har tidigare givit ut två väldigt populära broderiböcker, nämligen ”Svenska broderier” och ”Yllebroderier”.

Boken om rosenbroderier innehåller både lättare projekt för den som är nybörjare på fritt broderi och svårare för den som vill ha riktiga utmaningar. Dessutom applikationer och både stickade och virkade rosor. En väldigt inspirerande bok.

Jag testade att brodera en stiliserad ros med vitt märkgarn på vit bomull. Jag har använt stjälkstygn och franska knutar. Ett lågmält broderi som framhäver skuggor och ljus.

ENGLISH VERSION: A rose in whitework inspired by the Swedish book ”Rosenbroderier” (Rose Embroideries) by Ingrid Eggimann-Jonsson.

Garnvinnaren är korad

Vi har passerat midnatt. Anmälningstiden för garntävligen är slut. Det är dags för dragning. Jag kravlar mig ur sängen och in i TV-soffan och sätter mig med datorn i knät. Allt är förberett för en automatisk slumpgenererad dragning. Det är mörkt och tyst omkring mig. Jag håller andan.

Vinnaren är….. Susanna Gross (sussiegross@gmail.com)

Grattis Susanna! Du har vunnit 20 garnhärvor av valfri sort och färg från broderigarn.se. Det är bara att börja välja. Hur känns det?

Tack alla vänliga människor som har velat delta i tävlingen. Det har varit såå trevligt att höra från er.

Tävling!

I våras började jag sälja broderigarn på en egen sajt: broderigarn.se. Jag tyckte det skulle vara intressant att se om det fanns något intresse av att köpa ullgarner för broderi och det har gått över förväntan. Jag har nu massvis med kunder i Sverige, Norge och Danmark. Dessutom har jag fått önskemål om att utöka sortimentet med fler garner och även broderitillbehör. Så då gör jag det.

Jag säljer nu tre olika sorters ullgarner som passar utmärkt att brodera med:

Mora Redgarn är ett tvåtrådigt mjukt och ganska tunt garn som passar bra till lite sirligare broderier. Med två trådar i nålen får man ett fylligare broderi.

Fårögarn är entrådigt och lite strävt. Passar bra till såväl traditionella yllebroderier som lite modernare uttryck.

Bragegarn börjar jag sälja nu efter önskemål från kunderna. Det är tvåtrådigt och tjockare än Moragarnet. Kan användas för bundna broderier i stramalj men också fria broderier där man vill att tråden ska fylla ordentligt som t ex påsöm.


Nu kommer vi till tävlingen: Vinnaren får 20 härvor garn av valfri sort och färg (och det finns måånga färger att välja på).
För att vara med i utlottningen krävs följande:

För en lott: skicka en kommentar med din mailadress till detta inlägg eller om du är blyg, maila mig på helena@brodera.nu

För två lotter: Gör ovanstående och länka även från din blogg dels hit till tävlingen och dels till broderigarn.se Använd gärna bilden i det här inlägget.

Dragningen sker söndagen den 25 september så anmälningstiden går ut lördagen den 24 vid midnatt. Moahahaha.

Fram tills dess kan du väl fundera ut vilka garner och färger du skulle välja om du blir den lyckliga vinnaren.

Fem saker man inte bör göra på ett brodericafé

1. Man bör inte sätta sig vid ett bord med dålig belysning.
Det är ju en självklarhet, kan man tycka. Broderi kräver ljus. Men det är faktiskt svårt att hitta caféer med bra belysning. Just nu håller mitt brodericafé till på ett fik i Kulturhuset i Stockholm, där belysningen är bra men de har rätt dåliga öppettider, så vi vill hitta något bättre. Det är inte det lättaste.

2. Man bör inte ta med sig ett alltför avancerat broderi.
I alla fall passar det inte mig. Ett brodericafé är en social tillställning. Om man som jag har svårt att konversera och skapa samtidigt, då gäller det att brodera något som är så lätt att det är på gränsen till tråkigt så att det blir en bit av hjärnan över till att sköta konversationen.

3. Man bör inte ta upp en stickning.
De flesta som broderar är också hejare på andra handarbetsformer, som stickning och virkning till exempel. Stickcaféer finns det gott om, men brodericaféer är ännu så länge betydligt ovanligare och var sak har sin tid.

4. Man bör inte spilla ut latten över handarbetena.
Det har inte hänt än, ta i trä. Men eftersom cafébordet är fullsmockat av tygbitar och tekoppar och garnhärvor och broderisaxar och halvätna ostfrallor, så är det bara en tidsfråga innan det händer.

5. Man bör inte deppa ihop om man går från brodericaféet och inte har broderat ett enda stygn.
Brodericaféer är som sagt främst en social händelse. Ibland babblar man på så mycket så att det liksom inte blir så att man hinner ta tag i handarbetandet. Det gör inget. Det viktiga är ändå att man har en trevlig kväll. Eller hur?

Igår kväll broderade jag på min gamla tvistsömskudde som antagligen blir färdig någon gång i början av nästa millenium om jag håller den här takten.

Musse Pigg på ett broderat örngott

Min svåger fyller 45 år imorgon. Han gillar att spara på saker och jag är väldigt glad för det. Titta vad han plockade fram åt mig. Det är hans gamla slitna barnörngott i vitt linne med Musse Pigg-broderi i merceriserat bomullsgarn.

Hans mamma broderade denna coola actionbild i mitten av 60-talet.

Hon har lagt ner mycken möda på detta och broderat väldigt jämnt och fint. Linjerna är broderade med stjälkstygn och langettstygn och ytorna är fyllda med stjälkstygn som är sydda i täta rader. Blombladen består av öglestygn. Jag har särskilt fastnat för de små fjärilarna uppe i högra hörnet. Charmiga, eller hur?

Örngottet är ganska ojämnt slitet. Det är ett par hål i linnet, men broderiet är förvånansvärt välbevarat och färgerna är som nya. Mest slitage är det på Musses och Mimmis händer.

Jättekul att se välanvända broderier. Tack för lånet käre svåger och grattis på födelsedagen!

UPPDATERING: Nu fick jag veta att de söta små fjärilarna som jag särskilt fastnade för inte var med i originalmönstret utan ritades dit och broderades efteråt, som ett litet extranummer. Synnerligen begåvat gjort, tycker jag.

Puss på er

Förlåt, förlåt, förlåt. Detta är en slowblogg, vilket innebär att det kan gå en tid mellan blogginläggen. Men det här tar väl ändå priset! Så här länge kan man inte ta en oanmäld paus från bloggandet. Upprörande!

Vad kan jag säga. Jag har haft en del annat för mig, så broderandet och bloggandet har helt enkelt fått stå tillbaka under några veckor. Dessutom har jag nu fräckheten att anmäla ett sommaruppehåll tills i augusti. Men då lovar jag att jag ska skärpa till mig. Jag ska det.

Som ett tecken på min uppskattning av alla tålmodiga bloggläsare överlämnar jag är några riktiga smällkyssar i plattsöm.

Så vill jag tillägga att även försäljningen av broderigarn tar semester. Jag säljer fram till midsommar och sedan har Broderigarn.se semesterstängt fram till någon vecka in i augusti. Den som vill köpa garn före semestern bör maila beställningen senast onsdagen den 22 juni.

Ullgarn för broderi

Broderi handlar om tråd och tyg. Tyger att brodera på hittar man lite överallt: i handarbetsaffärer och vanliga tygaffärer och även hemma i garderoben. Tråd kan vara lite knepigare. Alla typer av trådar och garner fungerar inte att brodera med. En del garner är specialtillverkade för att brodera med. Andra kanske har ett annat syfte, men de är toppenbra för broderi också.

Ett exempel på detta är vissa ullgarner som är tänkta att användas till vävning och säljs i stora härvor. Fantastisk kvalitet och mängder av färger, utmärkta att brodera med. Problemet är bara att en brodös ofta vill ha tillgång till garn i många färger, men inte så mycket av varje färg. Det blir alltså väldans dyrt om man ska inhandla vävgarn i många nyanser för att brodera med. Dessutom får man en massa garn över.

Jag har nu löst detta problem. Jag har helt enkelt köpt in härvor av vävgarner i regnbågens alla färger och delat upp dem i mindre dockor på 25 meter, lagom mycket för broderi, som jag säljer för en billig slant.

Jag har två typer av ullgarner. Mora redgarn är ett tunt tvåtrådigt garn med fin lyster som finns i över 50 nyanser. Fårögarn är ett lite grövre och strävare entrådigt garn som finns i över 70 nyanser, många klara vackra färger. Båda sorterna passar bra för yllebroderi och jag har också använt dem för tvistsöm och korsstygn.

Jag känner mig lite som Joakim von Anka, som badar i sina älskade pengar. Själv badar jag i vackra garner i alla underbara färger: apelsinorange, medelhavsblå, limegrön, oliv, turkos, smultron, kaffe, smaragd, gammelrosa…

HÄR HITTAR NI BRODERIGARNERNA.

Brodera en brosch

När man träffar nya människor och konverserar om ditt och datt, så kommer man ibland in på vad man jobbar med och vilka intressen man har. Jag nämner då ofta att jag är road av broderi. Genast börjar den som jag pratar med att spana in mina kläder, för att se om jag har något broderat på mig. Det har jag sällan, för jag broderar inte så ofta på mina kläder. Men visst vore det trevligt att ha ett litet broderi till hands som bevis på ens förmåga.

Så jag knåpade ihop en broderad brosch, som jag kan bära nästa gång det blir mingel. Det var så roligt, så det blev ett par broscher till av bara farten.

Jag har broderat på några små restbitar av valkat ylletyg (ca 5 cm i diameter) och sytt fast det på tjock filt för stadgans skull. På baksidan har jag klistrat fast broschnålar, som är inköpta på Panduro. Jag har verkligen begränsat mig i både form, material och stil: bara runda broscher broderade med ullgarn på ylle och med pluttegulliga blommor. Självfallet kan broscherna ha vilken form som helst och varför inte brodera med glänsande silke eller guldtråd, sy dit pärlor eller något annat litet, men viktigt. Man får plats med förvånansvärt mycket på den lilla ytan.

Den broderande kungen

Gustav V var kung i Sverige i 43 år under första halvan av 1900-talet. Som kung fick han uppleva införandet av demokratiska val i Sverige och två världskrig. Han var lång och smal, sportig och välklädd. Och han broderade.

Om Gustav V, sedd genom hans garderob handlar en liten utställning på Livrustkammaren som öppnar idag. Tonvikten ligger på kungens eleganta kläder: kostymer, slipsar, hattar, tenniskläder och en rejäl rock för bilkörning. Som en liten läcker efterrätt visas också kungens sista oavslutade broderi.

Foto: Erik Lernestål

Gustav V gillade alltså att brodera, en ovanlig sysselsättning för en man i hans tid. Han broderade viggsöm, ett bundet broderi, där man räknar trådar och stygn. Hela bottentyget fylls av färggranna stygn i taggiga rader.

När man har sett kungens färggranna broderi, vill man genast prova att brodera på egen hand och då finns det självfallet nål och tråd och tyg till hands i utställningen. Jag har varit med på ett hörn och hjälpt till att ordna med detta.

Igårkväll var jag också med på vernissagen och minglade med kändisar och okändisar. Mark Levengood invigningstalade och reflekterade kring manlighet och broderi. Han menade att det måste ha krävts en hel del mod av en kung i den tiden för att börja brodera.

Själv tror jag att det var väldigt stressigt att vara kung, alltid påpassad och folk som har förväntningar på en. Då kan det kännas skönt att dra sig undan med ett broderi och stänga ute världen en stund och bara sy och räkna, sy och räkna. Mycket meditativt.

Så om ni har vägarna förbi slottet i Stockholm, titta in i Livrustkammaren och beundra broderiet och kungens broderitillbehör. Vad utställningen heter? Manligt.

Tillägg: På Livrustkammarens Facebooksida finns mingelbilder. Gissa vem som sitter vid broderiet.

Delsborosor från Valentin


Jag har tidigare nämnt på bloggen att jag inte uppskattar att brodera Delsbosöm. Jag tyckte att det var lite enahanda. Men nu har jag totalt ändrat mig. Det är ju jätteroligt.

Vadå enahanda? För att man bara broderar med en färg? Men rött på vitt är ju så snyggt och man slipper byta garn hela tiden. Dessutom gillar jag det lite taggiga utseendet som broderiet får när man broderar långsöm, som är Delsbosömmens specialstygn, lite mittemellan plattsöm och schattersöm.

Det är också spännande att hitta på egna Delsbomönster. Jag ritade den hjärtformade blomman på ett tjockt papper och klippte ut den som en mall. Sedan lade jag den direkt på tyget och ritade runtom med blyerts. och så fyllde jag i med stjälkar och blad lite på fri hand. Och så några små skrufsiga blommor i hörnen för att fylla ut.

ENGLISH VERSION: My own version of traditional Delsbosöm, embroidered with red cotton thread on linen.

Vinterbroderi

Mitt i vintern känns det väldigt inspirerande att sticka sig ett par vantar och brodera på dem. Mina vantar är stickade i ett jättegosigt grått ullgarn.

Jag bestämde att jag ville brodera cirklar i blått, rött och vitt Moragarn som är ett ullgarn, så jag klippte ut några rundlar i smörpapper och nålade fast dem på vantarna och så tråcklade jag med en sytråd runt kanten på rundlarna. Det räckte bra som stöd för broderandet. Så började jag i utkanten av cirklarna och broderade mig in mot mitten. Man kan väl säga att broderierna påminner om landskapssömmar. De blåröda färgerna och bottensömmarna i mitten av cirklarna påminner om hallandssöm, tycker jag. Langettstygnen runt om, som är ihopbroderade i trianglar, är inpirerade av jämtlandssömmen.

Det är inte alldeles enkelt att brodera på stickade vantar, upptäckte jag. Dels är mina vantar ganska elastiska och då gäller det att brodera lagom löst, så att det inte drar sig, men inte heller blir för löst. Och dessutom måste man ju hålla en hand inne i vanten så att man inte råkar brodera rakt igenom den. Den stackars handen måste vridas i de mest konstiga vinklar för att man ska komma åt att brodera på alla håll. Men jag klarade det till slut. Jabbi!!

ENGLISH VERSION: A pair of mittens knitted in soft wool yarn with wool embroideries inspired by Swedish traditional embroidery patterns.