Med anledning av kronprinsessbröllopet vill jag här visa en detalj av lite kunglig glans som jag pysslar med just nu.
Jag broderar ett band som är ca 3 X 30 cm och det är tänkt att det ska sitta runt halsen på en finklädd dam vid någon framtida fest.
Jag har gult siden i botten och så har jag byggt upp lövformer som jag har täckt med turkost och grönt siden. Så broderar jag med tunt japanguld och pärlor av minsta, minsta storleken.
Det är pilligt och det tar tid. Det kräver bra ögon och mycket koncentration. Ibland tar jag en paus och drömmer mig bort till den gång när jag blir bjuden på bal på slottet och kan bära detta smycke. Jag måste självfallet sy upp en klänning som passar till. Den blir nog turkos, tänker jag.
Nu är sommaren här och jag tar lite paus i bloggandet fram till i augusti, men jag är tillgänglig via mail för alla bloggläsare.
Ha en skön sommar. Jag återkommer i augusti.
Ett nödvändigt ont. Så har jag betraktat myggnät ända tills jag kom på att de är utmärkta att brodera på. Här finns enorma möjligheter. Man kan brodera trådbundet, till exempel korsstygn eller hopdragssömmar som myrgång. 
Det mest kontrollerade av alla stygn är korsstygnet. Vi tänker genast på att räkna trådar och att sy jämnt och fint och baksidan ska vara förstås vara oklanderlig. Men korsstygn kan förstås vara lika busiga som alla andra stygn, både sneda och ojämna.
Den här lilla guldplutten på 3 cm tog tre timmar att brodera. Men så är jag också nybörjare. En erfaren guldbrodös hade säkert fixat det på en och en halv timme.
Jisses, det är redan advent. Jag som hade tänkt hinna med att brodera julkort till hela släkten. Borde nog ha börjat i augusti, men det var inte riktigt stämning för det då.
Jaha, då har jag förhört sonen på biologiläxan. Genetik handlade det om och nu vet jag det mesta om kromosomer och baspar och allt det där. 
Nu när dagarna blir kortare och höstkänslan så smått börjar infinna sig, så blir man lite sugen på att börja med ett yllebroderi. Här handlar det ju om lite rustikare material att arbeta med och det passar bra under vinterhalvåret. 
Det kan vara lite knepigt att få till en fransk knut på första försöket, men när man har tränat några gånger brukar det gå som en dans.
När jag var sådär åtta eller nio år brukade jag och en av mina kompisar ta varsitt stort vitt ritpapper och en låda tuschpennor (fast de var väl egentligen vattenbaserade) och måla tills färgen i pennorna tog slut. Vi hittade på olika sätt att fylla papprena med färg. En av mina favoriter var att rita geometriska figurer och sedan färga dem utifrån och in med olika färger.
Så när det sedan var dags att bestämma vilka stygn jag skulle använda för att brodera de övriga figurerna, så kändes det helt rätt att göra dem i dubbel läggsöm. Det är ju den tekniken som används i Bayextapeten, och jag tyckte det kunde vara intressant att testa den sömmen i ett nytt sammanhang. 
Det finns många anledningar till att man tycker om att brodera. Man vill sysselsätta sina händer, man kanske gillar färger, man känner att man slappnar av eller man kanske har ett behov av att skapa något eget.