Jag är inte bara brodös, jag är storasyster också. Min lillasyrra är inte heller oäven när det gäller handarbete, fast hon har varit mer inne på stickning än broderi.
Vi växte upp och gick i skolan i Skåne och det var 1970-tal. Skåne är ett bra ställe att vara på om man är intresserad av broderi. Varje läsår i syslöjden hade vi minst ett broderiprojekt på gång. Jag minns kedjestygnsdukar och broderade monogram och så naturligtvis yllebroderier och tvistsöm, som är skånska specialiteter.
Ett år påbörjade syrran ett tvistsömsbroderi med traditionellt mönster i ullgarn i färger som hon hade valt själv. Hon hann inte riktigt färdigt innan läsåret tog slut, så broderiet fick följa med hem med lite extratråd, så att hon kunde avsluta det. Tydligen var de lite snåla med tråden, för den räckte inte och det nästan färdiga broderiet blev liggande.
När jag startade mitt broderibloggande så började släktingar och vänner att plocka fram gammalt broderimaterial som de hade i gömmorna och jag samlade gärna på mig detta. Syrran bidrog med sitt tvistsömsbroderi och jag tyckte att det var väldigt fint med de blåa och röda garnerna.
Häromdagen fyllde syrran år och jag har planerat i flera månader att nu skulle det bli en kudde av hennes broderi. Jag har ju som bekant en himla massa ullgarner, så det var inte svårt att hitta en lämplig broderitråd för att avsluta broderiet. Det blev en mörkblå tråd av Bragegarn. På högersidan av broderiet ser man ett ljusare fält i det mörkblåa. Det är mitt bidrag.
Sedan gällde det att hitta ett lämpligt tyg för själva kudden som kunde matcha broderiet. Jag har letat i tygaffärer hela sommaren. Först var jag inne på att använda ett rosa tyg, men så hittade jag ett rött linne i en liten tygaffär i Laholm som passade perfekt.
Det fick bli en avlång kudde: 40 X 60 cm, för jag råkade ha en sådan hemma och jag tycker det blev bra med broderiet på tvären. Det blev ett riktigt grupparbete och snacka om att syrran blev överraskad och glad förstås.
Närbild på broderiet finns här.
Foto: Erik Lernestål
När man har sett kungens färggranna broderi, vill man genast prova att brodera på egen hand och då finns det självfallet nål och tråd och tyg till hands i utställningen. Jag har varit med på ett hörn och hjälpt till att ordna med detta. 
Den här sommaren blev det inte så mycket broderat, som jag hade föreställt mig innan. Det berodde dels på att vi hade ovanligt många andra projekt under sommaren och dels på att jag faktiskt var lite broderitrött.
Tillbaka från sommarledigheten läser jag idag i DN att det är 
På lördagar gick det en engelsk serie som hette Cranford. Den utspelar sig i en liten by i England på 1840-talet och cirklar kring några damer och deras stora och små problem. I ett av de sista avsnitten är det auktion. En äldre herre har avlidit och både gården och all inredning ska auktioneras ut. Damerna spatserar runt bland bohaget och kommer fram till ett bord där det ligger en massa textilier. De tittar igenom det hela, men avfärdar det med kommentaren: ”Vitbroderier, nej, det är så omodernt!”
Nu tar Broderibloggen jullov. Först några intensiva dagar av förberedelser och sedan ett välbehövligt lugn. 
Jag har fått flera mail med frågor om gamla broderiböcker och var man kan köpa sådana. Ett par tips har jag.
För ett par år sedan hände en tråkig sak. En av mina favoritaffärer stängde för alltid. Den låg på Drottninggatan i Stockholm och hette Brodera Mera. 
Vi gjorde en veckolång resa i Normandie förra sommaren, och en av de viktigaste punkterna på programmet, enligt mig, var ett besök på 
I museibutiken fanns mängder med böcker och muggar och pussel och kylskåpsmagneter, men också kopior av scener från tapeten som man får brodera själv. Efter mycket velande valde jag en broderisats med hästar och soldater. Den är i samma skala som originalet och mäter 1,4 x 0,5 meter. Det är alltså frågan om ett mastodontbroderi, fast den bara motsvarar 2% av hela tapeten.
