Jag har fått flera mail med frågor om gamla broderiböcker och var man kan köpa sådana. Ett par tips har jag.

Slöjdmagasinet är en väldigt trevlig sida med diverse information och nyheter om slöjdhantverk och handarbete. Bland annat säljer de nya och begagnade böcker och självfallet finns det en särskild sida om broderiböcker. Rekommenderas!

Ett annat ställe på internet som har en del böcker om broderier är Antikvariatet Nordkalotten. De har en boklista med handarbetsböcker där det ibland dyker upp intressanta titlar om broderi.

Hos Nordkalotten hittade jag t ex boken Delsbosöm av Märta Brodén, där jag har kopierat mönstret till bifogade blomma i delsbosöm. (Ja mamma, jag har broderat blomman själv. Det var mönstret som jag kopierade.)

Om det är någon som har tips på fler ställen att köpa begagnade broderiböcker och mönster på, så hör gärna av er.

Det finns många sätt att modernisera gamla hantverk. Säkert känner ni till Annika Huetts bok från förra året, Korsstygn på nytt, där hon broderar korsstygnsbonader i gammal hederlig stil, fast med nya budskap. Vad sägs om DIN MAMMA JOBBAR INTE HÄR eller SKAFFA DIG ETT LIV broderat på köksväggen.

Ännu kaxigare är designgruppen Fuldesign som säljer broderikit (också korsstygn) med texter som REGELBUNDEN AVFÖRING ÄR DEN BÄSTA HUVUDKUDDEN och HOMO SWEET HOMO. Det är humor det!

Själv föredrar jag att skapa mer stillsamma budskap. Jag har fastnat vid den meditativa känsla som broderande ofta framkallar. För några dar sedan fick jag för mig att broderande och haiku-diktande har något gemensamt.

En haiku är en mycket kort japansk dikt, som belyser ett ögonblick som ofta innehåller förändring. För att komma i diktarstämning rekommenderas man att ta en promenad och insupa alla intryck. Kanske går det lika bra att sitta och brodera, tänkte jag. I alla fall kunde jag inte släppa tanken på haiku och så småningom hade jag diktat nedanstående alster. En enkel haiku ska broderas med en enkel söm: efterstygn. Vitt lingarn på oblekt linne förstärker det enkla uttrycket. Vilken text som helst känns viktig när man tar sig tid att brodera den.

Jaha, säger ni, nu tror hon att hon kan dikta också!
Men vadå, säger jag, det är något som broderi och haiku-diktning har gemensamt: alla kan brodera och alla kan dikta en haiku. Försök själv!.

När jag sorterade mina garner upptäckte jag att jag hade väldigt många gröna garner i olika kvaliteter. Det gav upphov till detta test av olika stygn och garner.

Från toppen har jag använt följande stygn och garner:

1. Kråkspark i bomullsgarn,
kanten på lövet i stjälkstygn

2. Plattsöm i pärlgarn (bomull)

3. Schattersöm i ullgarn (redgarn)

4. Flätsöm i lingarn,
kanten och mittnerven i kedjestygn

5. Langettstygn i lingarn,
mittnerven i stjälkstygn

6. Klyvsöm i konstsilke

7. Kedjestygn i pärlgarn (bomull)

8. Läggsöm i ullgarn (redgarn),
kanten och mittnerven i stjälkstygn

En del löv blir jämna och eleganta och andra blir lite vildare. Jag gillar det. För varje ny söm jag testar, så tänker jag att det är ju så roligt att sy så här. Jag måste använda den här sömmen oftare. Dock finns det ett undantag: plattsöm. Inte min favorit. Det blir bara ojämnt och fult och jag måste riva upp och i slutändan blir det ändå inte som jag har tänkt mig. Jag undrar om jag och plattsömmen någonsin kan bli vänner.

Jag måste rapportera om sommarens broderande av Bayeuxtapeten. Som jag har berättat om tidigare, broderar jag på min Bayeuxtapet som sommarnöje. En kille på häst hann jag med i år. Var tar tiden vägen?

Jag har upptäckt att broderande med ullgarn fungerar väldigt väl en sval sommardag, men när värmeböljan sätter in blir det lite för kladdigt. Då får man övergå till sval bomull eller flytta ner i källaren, som en handarbetande bekant tipsade mig om.

Blir ni sugna på att skapa lite Bayeuxtapet, men kanske tycker att det där broderandet verkar för besvärligt. Då tycker jag att ni ska testa denna sida. (Jag hittade den via Spångmurs)

Nu har jag städat ett skåp igen. I det här skåpet förvarar jag dukar och servetter och på nedersta hyllan har jag haft några ihoprullade dukar som jag ärvde av min farmor när hon gick bort för tio år sedan. De flesta av dessa dukar har jag använt under åren, men ett par av dem har legat oanvända.

En av dukarna var vikt och virad runt en rulle och när jag rullar upp den upptäcker jag till min förvåning att rullen som har dolts av duken i alla dessa år är ett konstverk i sig. Den är ca 40 cm lång med korsstygnsbroderi i svart och grönt. I mitten står det ”1932″ och runt ändarna har man broderat bårder i mera korsstygn och slutligen prytt ändarna med tofsar i det gröna garnet. Den är verkligen stilig och jag blir så glad när jag hittar den. Min farmor gifte sig 1932, så det troliga är att någon av alla hennes mostrar eller fastrar, som har lämnat massor av fantastiska handarbeten efter sig, har broderat och givit denna rulle i bröllopspresent.

Sedan börjar jag fundera över vad som gör att någon lägger ner så mycket tid och engagemang i att pryda en rulle som ska ligga dold av en duk i ett mörkt skåp. Det finns de som talar om förslösad kvinnokraft, när de ser invecklade broderier eller annat handarbete, och jag har alltid tyckt att det finns ett stort mått av kvinnoförakt i ett sån attityd. Dock kan jag inte låta bli att i det här fallet fundera över meningen med den broderade rullen.

UPPDATERING:
Jag har fått flera mail och kommentarer till försvar för den broderade rullen. Vad roligt med ett sånt engagemang! Jag vill förtydliga att jag är den första att propagera för broderier och broderande i alla dess former. Och det är ju, som någon kommenterade, inte bara det färdiga resultatet utan även vägen dit som räknas.