Jag har aldrig träffat Annika Eklund. Vi har bara pratats vid på telefon. Första gången hon ringde mig var för ett drygt år sedan, bara några veckor efter att jag hade tagit över Brodera mera från Monica Zetterström. Hon presenterade sig och berättade att hon har broderat en hel del modeller på uppdrag av Monica och nu undrade hon om jag kanske hade något broderiuppdrag till henne. Hon var sjukpensionär och bodde på Ekerö (det var något med ryggen tror jag). Jag lovade att fundera på det och återkomma.
Jag hade enormt mycket att göra den där första tiden och glömde förstås alltihop. Ett par veckor senare ringde Annika igen och undrade om jag hade tänkt på saken. Nu funderade jag lite och kom på att det fanns en yllebroderad kudde som Monica ville behålla själv. Jag frågade Annika om hon kunde tänka sig att brodera en kopia av den. Det ville hon gärna. Vi tryckte mönster på kläde och skickade en materialsats till Annika och så glömde jag bort henne igen. Efter några månader, i februari tror jag det var, så ringde Annika. Kudden var färdig. Hon skickade broderiet till mig och det var helt underbart. På ungefär fem månader hade hon skapat en fantastisk skånsk bröllopskudde med broderi på rött kläde.
Nu ville hon genast ha ett nytt uppdrag. Jag hade insett att hon var en mycket skicklig yllebrodös så jag frågade om hon vill ha en riktig utmaning. Det ville hon, så nu tryckte vi upp ett gammalt mönster på natursvart kläde och plockade ihop mängder med garn och skickade till Ekerö. Sedan var det tyst därifrån några månader och jag tänkte att det kanske var ett för svårt projekt vi hade gett henne. I början av hösten hörde Annika av sig och behövde mer garn. Hon beklagade sig då över att trycket på kudden inte var så bra och att färgerna inte stämde riktigt. Jag bad henne använda sin fantasi och göra en fri tolkning av mönstret.
För några veckor sedan ringde Annika igen. Det var sista gången vi talades vid. Hon var inlagd på S:t Görans sjukhus och de höll på att göra en massa undersökningar på henne. Hon hade haft problem med magen under sommaren och gått ner i vikt, men nu skulle allt ordna sig, trodde hon. Hon satt och broderade mellan undersökningarna och var nästan färdig med broderiet. Hon behövde tyg och band för monteringen. Jag skickade grejerna till sjukhuset.
Någon vecka senare ringde en väninna till Annika och hälsade att hon nu var inlagd på Stockholms sjukhem och att hon frågade efter mer band till monteringen, så då skickade jag det till sjukhemmet. Bara ett par dagar senare ringde väninnan igen och nu stod det klart att Annika inte skulle brodera mer. Hon hade cancer och det var bara dagar kvar.
Annika avled för en vecka sedan och idag kom ett paket med posten. Det var medeltidsbroderiet som Annika hade arbetat med så länge hon orkade: en avlång dyna med en enhörning och en massa fantasiblommor. Broderiet är avslutat och hon höll på att sy fast små band längs hela kanten. Visst är det helt fantastiskt! Det är så inspirerande att studera det. Hon har lagt ner så mycket arbete på alla detaljer.
Det kanske blir så att vi aldrig kan göra en materialsats på det här broderiet, eftersom schablonen som vi trycker med inte var så bra och garnerna inte stämmer. Annika Eklund har i alla fall lämnat efter sig ett fint minne i form av ett väldigt vackert broderi. Tack Annika!
Här finns det ursprungliga broderiet (tack för länktips Elisabet Jansson)
Fantastiska borderier och vilken fantastisk historia.
Härligt ändå att hon fick göra något som hon verkade gilla så mycket ända in till slutet.
<3
Ja, jag uppfattade att broderandet var det som gav mening åt hennes liv och jag är så tacksam att vi får ha glädje av det.
Jättefint att läsa att hon kunde och ville hålla igång med sitt hantverk ända intill slutet. Det är vackert och sorgligt på en gång. Och ett vackert sätt att minnas henne och hennes skicklighet på!
Ja, jag är glad att jag har bloggen och kan dela med mig av det fina.
Vilken fin historia! Blir alldeles rörd över tanken på att det var hennes sista verk, och att hon verkligen ville slutföra det, och så fint sen! Kan ni inte göra om schablonen så att fler kan få glädjen att brodera mönstret? Det ser förresten ut som att det skulle vara ganska enkelt att dela mönstret på mitten och göra två mindre kuddar av det. Kanske vore kul 🙂 Tack för att du delade med dig!
Tack Elna! 🙂
Det finns en schablon till den halvan av mönstret som enhörningen är på och vi ska testa om den fungerar. Dessutom är det flera personer som har hört av sig och uppmanat oss att ordna med en ny schablon, så jag har pratat med Ann-Marie som ibland hjälper oss att pricka nya schabloner om hon ställer upp, och hon kan nog ordna det under nästa år. Sedan har vi lite problem med garnfärger som inte finns längre och det faktum att Annika inte hann rapportera till oss hur mycket hon har gjort av med. Jag har hittat lite spridda anteckningar som jag ska försöka tolka.
Sammanfattningsvis gör vi antagligen ett försök under nästa år att få till en eller kanske två olika materialsatser med enhörningskudden.
Åhh jag blir så rörd! Vilken vacker och sorglig berättelse på samma gång. Jag tror att Annika ler i sin himmel.
Jag hoppas det 🙂
Åh så roligt att hitta denna vackra kudde på nätet! Precis denna håller jag på att brodera 🙂 Mönstret och garnerna har jag fått av min mamma som köpte dom någongång i slutet av 90-talet.
Och vilken fantastisk berättelse! Tack för att du delar med dig av den.
Vilket sammanträffande! Vad roligt att du kan ta över din mammas broderi. Lycka till! 😀
Men åh!😥
Som hon måste brunnit för sitt broderande. Så fint.