Vem vill sälja Svenska Hus?

Jag har berättat om hur jag hittade på tre korsstygnhus och om hur jag gjorde broderikit av dem, som jag kallade Svenska Hus. Nu ska jag berätta om när jag letade återförsäljare.

Stackars alla människor som var tvungna att umgås med mig den här sommaren. Jag var helt besatt av mina korsstygnshus. Så fort det dök upp en ny person vid vår sommarstuga så var jag där och visade och ville ha feedback. En del var inte så intresserade, men de flesta reagerade positivt och kom med goda råd och så. En bekant fotograferade husen just när jag var färdig med dem. Hon tog med sig fotona och visade för en av hennes bekanta som har presentbutik/café vid en gågata i Helsingborg. Hon i sin tur blev eld och lågor, så jag åkte dit med husen och prototyp till förpackningen, och hon beställde omedelbart ett gäng askar och ville ha så snabb leverans som möjligt. Jättekul men stressigt också förstås.

Nu hade jag bråttom att göra färdigt alltihop. Det tog ett par veckar att skriva manualerna och att köpa in material och packa askarna. I slutet av augusti gick leveransen iväg till Helsingborgsbutiken som heter Lindegårds och ligger på Bruksgatan (TILLÄGG FEB 2015: Lindegårds stängde tyvärr i början av det här året, så just nu säljs inga Svenska Hus i Helsingborg.)

Tillbaka i Stockholm var det någon som föreslog Designtorget som återförsäljare. De har en jury som träffas regelbundet och tar ställning till de hundratals varuprover de får in varje månad. Jag hade hört att de säger nej till det mesta, men man måste ju försöka, tänkte jag. När jag lämnade in mina hus hade de precis haft ett möte, så jag fick vänta nästan en månad på svar, och det var … nej tack. Det kom ett standardmail som sa att de kan ju inte lämna motiveringar till alla när de får så många förslag. Jag hade blivit refuserad! Suck! Hur kunde de? Mina små fina hus. Inte förtjänade de detta??!!

Sen kom det ett mail med en särskild hälsning från Designtorgets jury: De berättade att de hade tyckt jättemycket om korsstygnshusen. Det var en väldigt fin produkt, men det är för mycket hantverk över dem för att passa in i Designtorgets profil. Det var ju en liten tröst i alla fall.

Då tog jag mina demohus och kilade till Svensk Hemslöjd på Norrlandsgatan i Stockholm. Där fick jag minsann napp. De blev dödskära i husen och i förra veckan levererade jag en massa askar till dem. Det känns riktigt bra.

Är det någon som har något bra förslag på fler butiker där mina hus skulle passa in så får ni gärna höra av er. För övrigt diskuterar jag med ett par andra butiker som inte har bestämt sig än. Så funderar jag så klart på att ha egen försäljning på nätet, men det är inte riktigt klart än. Jag får återkomma om det.

Dessutom har jag gjort en hemsida om mina broderikit: helenaericsson.se

TILLÄGG FEB 2015: Jag har nu en webshop för husen och lite annat broderi: Svenska Broderier.
Lindegårds i Helsingborg har stängt sin butik. Istället säljer jag numera hos Cranberry Corner i Danderyd och i Nordiska Museets butik.

Share

Mer om korsstygnshusen

Här kommer fortsättning på mitt förra inlägg om korsstygnshusen som jag har designat.
Korsstygnshusen tillverkas av sex delar: fyra väggar och två takdelar. Först täcker man delarna med korsstygn och sedan syr man ihop dem med kaststygn. Takdelarna till fäboden täcks med ryaknutar innan det fästs på väggarna med kaststygn.

Medan jag höll på att fixa med husen kom jag på att de nog skulle passa väldigt bra som materialsatser. Jag har ju aldrig gjort något broderikit tidigare så jag funderade lite på hur jag ville att ett sånt skulle vara. Hur ser mitt drömbroderikit ut? Nu hade jag chansen att förverkliga den drömmen. Materialsatser kommer ju ofta i en plastpåse. I bästa fall är det en färgbild på hur det färdiga resultatet är tänkt att bli, men ibland finns inte ens det. Broderigarnerna brukar ofta ligga hopklämda i en härva tillsammans med tyg och papper med broderibeskrivning. Jag tänkte att jag vill att mina broderikit ska vara roligare att titta på. Man ska känna att man köper en present till sig själv eller, om man vill ge det till en annan person, ska det kännas som en fin sak att ge bort. Så jag har lagt broderikiten i en liten ask.


Det finns alltså tre olika materialsatser: korsvirke, parstuga och fäbod och samlingsnamnet på materialsatserna är Svenska Hus.

I asken ligger färdigklippt plastcanvas, broderigarner i ull, en broderinål så klart och under garnerna ligger beskrivningen. Den innehåller ett korsstygnsmönster och en steg-för-steg beskrivning med illustrerande foton. I fäbod-asken ligger en träpinne med rätt diameter för att sno ryaknutarna runt.

Jag har visat mina hus för en massa människor som passerat vår stuga under sommaren. De var väldigt uppskattande. Flera personer som kanske inte broderar själva, kom genast att tänka på någon pysslig person som de ville ge en ask till. Vi har många vänner och släktingar som bor i utlandet eller kommer från utlandet och de var särskilt intresserade av mina hus. Med tanke på utlandsintresset har jag gjort beskrivningen både på svenska och engelska.

När jag nu hade formgivit tre finfina broderikit, så gällde det att hitta någon som ville bli återförsäljare, och den historien berättar jag om här.

Share

Mina korsstygnshus

Nu, kära vänner, är det äntligen dags att berätta om mitt sommarjobb (det som gjorde att jag inte hann med att brodera på Bayeuxtapeten, som jag alltid gör på somrarna). Någon gång i våras fick jag en strålande idé till ett annorlunda broderi. Under hela sommaren har jag skissat och ritat och provbroderat och provbroderat igen och nu är det äntligen färdigt.

Jag har designat tre stycken små korsstygnshus. De är inspirerade av olika svenska byggnadstyper och är broderade i korsstygn med ullgarn på plastcanvas. Jag ska berätta lite om vart och ett av husen:


Från södra Sverige har jag gjort ett korsvirkeshus. Jag har ju bott i Skåne så det kändes självklart att göra ett korsvirke med gult halmtak och Skåneblå snickerier i fönster och dörr.


Från Mellansverige har jag gjort en parstuga. Den har gröna fönsterluckor och väggarna är faluröda. Vita knutar så klart och på taket ligger tegel i brunrött ullgarn med en liten ljusgrön tråd i som föreställer mossa.


Från norra Sverige har jag gjort en fäbod i en vindpinad gråfärg med grönt gräs på taket som är gjort av ryaknutar.

Nu undrar säkert en del vad jag ska göra med dessa små broderade hus och det ska jag snart berätta. Här är fortsättningen på historien.

Share

Högljutt handarbete

Var det jag som bloggade om att broderi är ett modernt sätt att ta hand om sig själv? Ja, det var det ju, men det finns andra aspekter av modernt handarbete och broderi. Alla kanske inte känner att de behöver varva ner. De vill kanske skruva upp volymen istället och använda sitt handarbete för att förändra världen.

Verk av Betsy Greer #3Newcastle, Foto: Betsy Greer

Kurbitsbloggaren Frida Arnqvist Engströms läsvärda bok ”Gerillaslöjd: garngraffiti, DIY och den handgjorda revolutionen” handlar om handarbetsaktivister och radikalslöjdare, om anarkibroderi och fuldesign. Här träffar vi en mängd stridbara kvinnor (och någon enstaka man) som inte bara broderar eller stickar, de har ett ärende också. Är det slöjd eller konst? Är det fint eller fult? Är det hantverk eller politik? Är det ett ensamjobb eller en gruppaktivitet? Och är broderi feminint eller feministiskt? Frågorna är många och svaren likaså. Väldigt olika svar blir det och det är spännande och känns ärligt.

Boken är en genomgång av de senaste tio årens slöjdaktivism. Jag tycker att Frida har lyckats balansera väl mellan att låta alla dessa spännande människor med starka åsikter komma till tals och samtidigt hålla ihop historien (det är ju modern slöjdhistoria hon skriver). Frida är duktig på att få folk att resonera om sitt skapande och sin aktivism på ett intressant sätt: varför broderar Ulrika Erde på bussäten egentligen? Hur tänker Maria Halvarson kring sina politiska korsstygnsbroderier? Kan man verkligen påverka världen med broderi och annan slöjd?

Fridas bok får mig att reflektera. Jag funderar över vad andra tycker och vad jag tycker och vad jag vill. Helt uppenbart är jag, med mitt broderibloggande de senaste sju åren, en produkt av min tid. Handarbete och Internet passar ihop. Jag har inga politiska ambitioner med bloggen. Jag är inte arg, men jag vill något. Jag vill nå ut till andra och visa vad broderi kan vara. Sen är det upp till var och en att fylla sitt broderande med mening.

Share

Kaxiga ryablommor

Inspiration till nya broderier kan komma från väldigt olika ställen: böcker, tidningar, utställningar, film och från Internet, till exempel. Pinterest är en rolig sida att hänga på. Man kan surfa runt från den ena pinboarden till den andra och se mönster, färgkombinationer och nya idéer.

Exakt vad som sedan sår ett frö till en broderiidé kan vara svårt att veta. När det gäller de här ryablommorna vet jag att jag för några veckor sedan såg ett broderi på Pinterest med ungefär sådana här blommor. Bilden fastnade i huvudet på mig, men nu hittar jag inte tillbaka till den på Pinterest.


Här är i alla fall mitt försök. Jag kallar dem ryablommor eftersom de består av klassiska ryaknutar. Jag testade att använda lingarn från Växbo Lin, och det visade sig vara ett bra val. Lingarn är ju ganska busigt och spretar åt alla håll. Den egenskapen passar bra här.

Jag har sytt ryaknutarna i en ring och sedan i en ring till innanför den första. Jag hade två trådar knallrosa i nålen för att få fler kronblad. Om man har tunnare garn, kan man sy med kanske tre eller fyra trådar. En ryaknut består av två stygn och mellan knutarna gör man en ögla. Kolla den här lilla filmen på YouTube. Där använder de en pinne för att alla öglor ska bli lika stora. När du broderar en blomma är det bara bra om det blir lite ojämnt, så då kan du göra öglorna på fri hand. När du har sytt alla ryaknutar så klipper du öglorna.

I mitten av blomman har jag sytt några franska knutar och de limegröna bladet är broderade med förstygn.

Share

Varför vi moderna människor broderar

När jag pratar med någon ny person som jag inte har träffat tidigare och vi kommer in på vad vi håller på med, brukar jag nämna mitt broderande. Reaktionen från den andra personen är av två slag. Den första varianten är att den jag snackar med förstår precis vad jag pratar om, ler igenkännande och berättar om sina broderiupplevelser. Den andra reaktionen, som är mycket, mycket vanligare handlar om förvåning, förvirring och kanske ett försök till närmande genom att berätta om en moster som brukade pilla med ett broderi för några tiotals år sedan. Jag får intrycket av att de som står för den här andra reaktionen funderar på om jag totalt har fastnat i dåtiden.

Länge har jag varit lite osäker på hur jag ska förklara vad det går ut på, men nu tror jag att jag har hittat formen. Jag berättar om broderiets tre perioder. För hundra år sedan kunde i princip alla kvinnor brodera till husbehov. Det var självklart att märka handdukarna eller sno ihop ett litet broderi på en barnklänning. Sedan drog den kvinnliga frigörelsen in, kvinnor började förvärvsarbeta och broderi ansågs vara inproduktivt och slöseri med tid. ”Förspilld kvinnokraft” sa man föraktfullt.

Men nu är den tiden över och vi jobbar och stressar och det har blivit ett problem för många att de är för fokuserade på att vara produktiva. För välmåendets och självkänslans skull behöver vi hålla på med något vid sidan om, bara för att det är roligt och för att vi mår bra av det. En del spelar golf, andra håller på med yoga och så är vi en grupp som gillar att pyssla och skapa och då kan broderi vara det vi behöver. Broderi ger skaparglädje och tvingar en stressad person att varva ner och koncentrera sig. Man kan inte skynda på ett broderi. Det tar den tid det tar. Och kanske resulterar broderandet i ett ting som kan beundras under lång tid framöver. Att brodera är alltså ett väldigt modernt och bra sätt att ta hand om sig själv.
Ungefär så brukar jag säga.


Just nu broderar jag lingon. Det är en löpare från Brodera Mera som jag tänkte ha färdig till julbordet.

Share

Broderibloggens stygnfilmer

För sådär en fyra år sedan höll jag på med ett broderiprojekt som inbegrep broderifilmer. Min filmkompetente svärfar hjälpte mig att göra små korta instruktionsfilmer om hur man broderar de vanligaste stygnen. Projektet rann ut i sanden och jag glömde bort filmerna. De har legat i en mapp i en annan mapp i en tredje mapp långt ner i min dator.

Nu håller jag på med ett annat intressant broderiprojekt som jag får berätta mer om så småningom (vad hemligt det låter). I alla fall så kom det här med stygnfilmer på tapeten och då mindes jag plötsligt att jag hade pysslat med det där för länge sen. Jag började gräva i datorarkivet och hittade filmerna. De var gjorda i något gammalt format, men jag har lyckats konvertera dem.

Numera finns det rätt många exempel på stygnfilmer på youtube, både på svenska och andra språk. Jag funderade på om det är meningsfullt att lägga upp ännu fler. Jag minns att målet, när jag gjorde mina filmer, var att hålla dem korta och sakliga. Och det är väl det som utmärker dem. Alltså, om du föredrar en föredömligt kort och torr film om hur du broderar till exempel kråkspark, då kan broderibloggens 15 stygnfilmer vara något för dig.

Share

”The Embroidery Professor”

Nu ska jag berätta om ett märkligt evenemang som jag har varit med om. Det är så att de utländska ambassadörer vi har i Sverige vanligen är män (av någon anledning) och deras medföljande fruar har en klubb där de ses regelbundet kring något litet arrangemang. Den här gången var jag inbjuden att visa broderier och berätta lite om svenska broderitraditioner. Det hela gick av stapeln igår och jag hade förberett mig genom att läsa på broderi- och textiltermer på engelska och samla ihop ett gäng broderier som kändes typiskt svenska. Jag hade en hel resväska med material med mig.

Jag var självfallet lite nervös för hur det skulle gå, men vilket fantastiskt gäng det var. För det första var de precis så vänliga och artiga som man kan föreställa sig att erfarna diplomater är. För det andra var de genuint intresserade av vad jag hade att visa och berätta. Jag visade skånska yllebroderier och landskapssömmar. De ställde många smarta frågor och berättade om egna erfarenheter. Det blev en väldigt lyckad stund med broderiprat över gränserna.

Efteråt var det fikastund och det skulle fotograferas diverse gruppbilder. Flera damer ville ha med ”the embroidery professor” och jag undrade vem det var. Fanns det en professor i rummet? Nej, ”the embroidery professor” – det var ju jag.


Tvistsöm, skånskt yllebroderi och Hallandssöm. Notera särskilt det fina lilla bokmärket i korsstygn till höger i bild. Det fick jag i present av ”Cross Stitch Patricia”, som självfallet hade broderat det själv. Vilken fin gåva!

Share

Min nya förälskelse

Kanske har ni läst den sorgliga historien om det bortkastade broderiet. Jag fick många vänliga kommentarer om det. Broderiet var ju köpt hos Brodera Mera som tidigare låg på Drottninggatan i Stockholm, och det var flera personer som föreslog att jag skulle köpa ett likadant broderi och sy en ny kudde. Även om Brodera Mera inte finns på Drottninggatan längre så har de fortfarande en Internetbutik.

Jag funderade ett tag på om jag ville göra om alltihop. Det var ju en väldigt vacker kudde och jag hade planer på att placera den i min röda soffa. Fast med broderier så är det ju inte bara målet som gäller utan minst lika viktigt är vägen dit (ja, jag vet att det är en klyscha, men den är ju sann). Jag kände att jag inte ville göra om alltihop, så jag bestämde mig för att börja på en helt ny kudde.

Jag begav mig till Enebyberg norr om Stockholm, för där har Brodera Mera ”gårdsförsäljning” hemma i kedjehuset varje tisdag. Om ni är i Stockholmsområdet måste ni göra en utflykt dit (det är väldigt enkelt, bara en liten busstur från tunnelbanan vid Danderyds sjukhus). Gårdsbutiken är inte lika vacker som den fina butiken på Drottninggatan var, men alla broderierna finns där, mycket mer än vad de har på hemsidan. Dessutom är de väldigt trevliga att snacka broderier med.

Jag valde ett traditionellt skånskt yllebroderi som har dokumenterats av Lilli Zickerman. Färggranna finkar och exotiska blommor i glada färger på svart vadmalsbotten. Jag broderar med två sorters ullgarner och ofta har jag två olika färger i nålen. Mest är det liksidig plattsöm, men också schattérsöm, stjälkstygn och franska knutar och så lite bottensömmar.

Jag ääälskar mitt nya broderi. Egentligen skulle jag vilja sitta i soffan och brodera precis hela tiden, men det går ju inte så klart.

Share

Svartstick och läsglasögon

Ni har väl sett den nya broderiboken från Hemslöjdens förlag. ”Brodera på linne” heter den och det är Monica Hallén som har broderat och skrivit. Det handlar om att brodera över räknade trådar, alltså korsstygn och tvistsöm och sånt. Bokens styrka, tycker jag, är alla handfasta råd om materialval och montering. Precis som Monica visar i boken finns det redan mängder av vackra broderimönster i gamla böcker och på äldre broderier som vi kan ta efter.

Själv blev jag inspirerad att testa svartstick. Det finns ett par sidor om svartstick i boken. Monica har till exempel broderat den här fina kudden i med svarta korsstygn på vit botten.

Svartstick kallas blackwork på engelska och var högsta mode under Elisabeth I, alltså under 1500- och 1600-talet. Där broderade man gärna på de vida ärmarna och mönstren var ibland geometriska, men oftare slingriga motiv med blommor och blad. Det vanligaste stygnen var dubbla förstygn som broderades i alla möjliga vinklar i komplicerade mönster.

Här i Sverige började man också brodera svartstick under 1600-talet. Det mest kända exemplet är de halskläden som tillhör Leksandsdräkten, vita linnesjalar med broderier i svart silke. Det som utmärker de svenska broderierna är geometriska figurer och räta vinklar. Här använder vi också förstygn. Vi gillar även korsstygn (precis som i Monicas kudde) och plattsöm, vilket ger de svenska svartsticken ett mörkare uttryck.

Jag letade i gömmorna och hittade ett vitt linne med 16 trådar per centimeter. Så testade jag att brodera några stygn med en tråd DMC bomullsmouliné. Ajaj då! Detta gick inte att genomföra utan läsglasögon. Jag har klarat mig fint hittills, men här går tydligen gränsen. När jag väl fick glasögonen på näsan gick det som en dans och nu vill jag ha tag på ett finare tyg. Traditionella Leksandsbroderier lär ha broderats på ca 24 trådar per centimeter, men det kanske inte finns sånt längre. Jag har mailat en fråga till Hemslöjden i Leksand och väntar på svar. Är det någon annan som har något tips, så får ni gärna höra av er, för jag känner att jag har mer att ge här.


En liten svartsticksbrosch 3 x 3 cm tog 3 timmar att brodera. Sååå roligt!
OBS! Detta mönster finns inte i boken. Det satte jag ihop efter traditionella svartsticksmönster som jag hittade på nätet.

Share

Bayeuxtapeten 2013

Dags för årets rapport om mitt Bayeux-broderi. Som ni säkert minns påbörjade jag detta projekt sommaren 2007 och sedan dess broderar jag en liten bit varje sommar på min Bayuextapet-kopia. Broderiet kommer att bli 140 cm långt och cirka 50 cm högt. Så jag broderar alltså bara en liten bit av hela den 70 meter långa originaltapeten som finns att beskåda i Bayeux som ligger i Normandie som ligger i norra Frankrike.

Det är intressant att fundera på hur detta enorma broderi kom till. Det föreställer slaget vid Hastings 1066 och man tror att det har broderats under åren därefter. År 1077 finns det en notering om att ett broderi har visats i katedralen i Bayeux. Några personer som måste ha varit vittnen till det blodiga slaget har ritat de 50 scener som broderiet består av. Det är mycket blod och avhuggna huvuden, men också vackra hästar och stolta långskepp. Att det är flera personer som ritat figurerna kan man räkna ut eftersom stilen på olika scener skiljer sig åt. Man är ganska säker på att det är engelsmän, sannolikt nunnor, som har stått för broderandet. Det är antagligen ett sammansvetsat gäng, för broderitekniken är lika över hela broderiet.

Bottentyget är oblekt linne och broderitråden är ullgarn i flera murriga medeltidsfärger. De stygn som använts är kedjestygn, stjälkstygn och klyvsöm. Ytorna har fyllts med dubbel läggsöm. Genom att studera baksidan av broderiet kan man räkna ut att först har de broderat alla linjer och sedan har de fyllt ytorna med läggsöm.

När jag sitter här och broderar så tänker jag att visserligen finns det en hel del som har utvecklats sedan 1000-talet. Jag kan till exempel brodera på kvällstid med bra belysning, medan nunnorna bara kunde brodera i dagsljus. Men å andra sidan så tar varje stygn lika lång tid att brodera nu som det gjorde för tusen år sedan och det är ganska trevligt att känna att vi har något gemensamt, nunnorna och jag.

Om ni vill se en liten informationsfilm om broderiet kan jag rekommendera den här från BBC.

Share

Sommarprickar

Hej mitt i sommaren!
Jag har några toppenveckor i Skåne och ägnar mig åt diverse kreativa aktiviteter, såsom att måla om sommarhuset och laga nya spännande maträtter. Lite broderi hinns med mellan varven. Kände att jag ville fräscha upp med lite nya kuddar i soffan. Jag hittade ett enfärgat kuddöverdrag på ICA Maxi. Det måste jag piffa till.

Jag åkte jag till Båstad där det finns en riktigt bra handarbetsaffär med massor av broderigarn. Den rekommenderar jag verkligen. Broderi & Pyssel ligger på Köpmansgatan. Där köpte jag diverse pärlgarn i olika tjocklekar och nyanser.

Jag gjorde det enkelt för mig. Det är ju sommar. Ett enda sorts stygn i rader. Bara färg och storlek på stygnen som skiftar. Så här blev det:


Tillägg: Om du är sugen på att brodera langettprickar eller langetthjul och är lite osäker på hur det går till, så kan du spana in Broderibloggens stygnfilm.

Share

Sagas mamma fick en idé

En kul grej med att ha broderiblogg och en informationssida om broderi är att folk hör av sig och vill låna bilder till sina hemsidor eller kanske till något skolprojekt. Det får man gärna göra om man anger var man fått den ifrån.

Den mest efterfrågade bilden är den här ovanför, BRODERA-broderiet, som var det allra första jag gjorde till Brodera-sidan. Jag tyckte att jag borde ha en broderad logotype och så ritade jag upp bokstäverna med blyerts på lakansväv och broderade alla stygn jag kunde runt om med lite restgarner, mest Danskt blomstergarn.

Brodera-bilden finns återgiven i böcker och tidskrifter och många slöjdlärare har använt den som inspiration i undervisningen, och jag är väldigt stolt för det.

En bekant till mig fick en fin liten dotter för några månader sedan. Saga fick hon heta och hon skulle firas med en namngivningsceremoni. Då måste man förstås ha något alldeles extra på sig och Sagas mamma, som är en hejare på att sy kläder skulle sy klänningen själv, hade hon tänkt. Hon kom på att det kunde vara fint att brodera Sagas namn på framsidan av klänningen och hon gillade stilen på mitt broderi och tyckte att det kunde passa. Hon bad mig hjälpa till och det gjorde jag gärna och här ser ni resultatet.

Vi gjorde så att först klippte Sagas mamma till delarna till klänningen i vitt linne och sedan har jag broderat och nu är det hennes tur att sy ihop det hela. Jag har inte broderat i Danskt blomstergarn den här gången, för det tenderar att fälla färg om det tvättas i för låga temperaturer, så jag använde två trådar av DMCs Moulinégarn istället.

TILLÄGG: Här har vi Saga mitt i partyt.

Share

Broderi-tragedi

Jag ska börja med att varna känsliga läsare: om du vet med dig att du inte klarar obehaglig läsning med tragiskt slut, så lämna omedelbart denna bloggpost utan att läsa vidare.

För några år sedan köpte jag en materialsats i den trevliga Brodera Mera-butiken, som på den tiden låg på Drottninggatan i Stockholm. Det var ett yllebroderi i glada färger som var kopierad från en jämtländsk bröllopsskudde från 1700-talet. Jag broderade på under något år. Det var mycket arbete men broderiet växte så sakta fram och det blev verkligen vackert. När jag bara hade några detaljer i hörnorna kvar att brodera, så tog några av färgerna slut.

Jag hade flera andra broderiprojekt på gång så bröllopskudden blev liggande. Så småningom tog jag kontakt med Brodera Mera-butiken och de hjälpte mig att komplettera de saknade garnerna. Det var ju inte mycket kvar av broderiet, men jag hade kommit av mig lite, så det låg någon tid till. I slutet av förra året tog jag mig i kragen och plockade fram broderiet för att avsluta det. Jag förvarade det i en fin papperskasse tillsammans med ett par andra broderigrejer som jag är rädd om (en kartong som är jättebra att nysta garn runt och några garnkartor som jag har skickat efter från Finland). Kassen stod i vårat pysselrum bredvid pianot.

Och efter jul skulle det röjas och pianot skulle till mina föräldrar. Jag har en fantastisk make som är superbra på att städa. Väldigt effektiv och snabb är han. Det är nästan alltid väldigt bra att ha en sådan man. Han flyttade pianot och röjde upp riktigt bra och det tog en vecka innan jag saknade kassen med broderiet i. Då låg den redan på soptippen.

Nu har det gått en månad och jag har hämtat mig så mycket från förlusten att jag kan skriva om det utan att att bli knäckt. Jag har i alla fall ett par bilder av broderiet kvar. När jag har berättat för vänner och familj om tragedin, så har nästan alltid den spontana reaktionen varit: ”Åh, stackars Tobbe!”

Så vad kan vi lära av denna sedelärande historia? Låt inte fina broderier ligga, utan brodera färdigt dem! Även den mest perfekte make kan göra misstag! och det viktigaste av allt: Ställ aldrig en broderikasse bredvid pianot!

Share

Påsöm med Tunagarn

Det har väl inte undgått någon att jag säljer ullgarner för broderi. En av de bästa sakerna med att sälja broderigarner är alla trevliga och engagerade kunder som jag kommer i kontakt med. Det är alltid välkommet med synpunkter och ibland dyker det upp önskemål om att jag ska ta in nya produkter.

Nyligen har jag börjat sälja en ny sorts ullgarn som heter Tunagarn. Det är ett tvåtrådigt, fylligt garn som passar väldigt bra till fria broderier. Jag har länge haft funderingar på att börja sälja Tunagarnet, men jag kom inte till skott förrän en av mina kunder hörde av sig och undrade varför jag inte hade Tunagarn i sortimentet. Det avgjorde saken. Tack Lisa!


Över hundra nyanser finns det att välja på och jag måste genast testa att brodera lite påsöm. Detta är en söm som broderas med liksidig, tät plattsöm i ullgarn. Den är väldigt färgrik och fyllig, lite knubbig. Då är Tunagarnet perfekt. Enda svårigheten är att välja bland alla färger. Blommönstret som jag har broderat, ritade jag för ett par år sedan till ett broderi i Delsbosöm. Det såg ut så här:


Vilken skillnad i uttrycket! Eller hur?

PS. Jag skickar gärna garnprover till dig som är nyfiken på de fyra garnkvaliteterna. Skicka ett mail till helena@broderigarn.se så postar jag några provtrådar. Gratis så klart.

Share

En rosa jul

I år ska det bli en julgran med rosa dekorationer och de får gärna vara hemmagjorda.
Jag har plockat fram lite rosa restgarner och detta är vad jag producerat hittills.


En rosa garntomte. Här finns en jättebra instruktionsfilm för garntomtetillverkning.

En stickad och broderad julkula. Förra julen pysslade jag med broderade julkulor som jag hade läst om i Arnes och Carlos Julkulebok. I år har jag stickat en vit slät kula och sedan broderat kedjestygnsblommor på den. Den var jätterolig att göra.

Så hittade jag ett busigt rosa restgarn och mot bättre vetande bestämde jag mig för att sticka en julkula i detta trasselgarn. Jag säger bara en sak: ”Folks, don’t try this at home”. Strumpstickor och ökningar och minskningar och supertrassligt garn som helt döljer maskorna som på något sätt ska räknas och jag vill inte prata om vad som händer om man tappar en maska. Nä, jag håller mig nog till broderi i fortsättningen.

Share

Bayeuxtapeten 2012

Som ni kanske minns använder jag somrarna till att brodera på en kopia av Bayeuxtapeten. Eller rättare sagt en del av Bayeuxtapeten. Originalet är ju 70 meter långt och själv nöjer jag mig med 1,4 meter. Tapeten, som har ett eget museum i franska Bayeux, är broderad på 1000-talet. Den föreställer slaget vid Hastings 1066 och alla dramatiska och politiska intriger som ledde fram till detta slag.

Broderiet fungerar ungefär som en serietidning. Det är uppdelat i olika scener och ovanför de broderade bilderna finns förklarande text på broderat latin. Den scen som som jag broderar utspelar sig några månader före själva slaget. Den handlar om ett gäng soldater som vadar i strandkanten vid Mont Saint Michel. De obroderade strecken bakom männens ben är vatten som jag ska brodera i stjälkstygn med mörkblått garn.

Orsaken till att jag bara broderar på detta under somrarna är att det tar så fruktansvärt lång tid, så jag behöver en lång paus ibland. I slutet av sommaren (eller början av hösten i år) är jag hjärtligt trött på dubbel läggsöm. Då får broderiet gå i ide. När sedan nästa sommar närmar sig är jag supersugen på att brodera Bayuextapet igen.

I år blev det tre grabbar med randiga kalasbyxor. De håller sköldarna högt och jag tror inte det beror på att de vill skydda sig mot pilregn, utan det är nog så att de inte vill att sköldarna ska bli blöta i vattnet.

Om ni vill läsa om tidigare somrars Bayeuxbroderande kan ni göra det här.

Share

Vad kallas det här stygnet?

Nu börjar det bli kallt om morgnarna – fingervantsväder. Jag köpte ett par svarta häromdagen och sedan visade det sig att min käre make hade köpt ett likadant par till sig, fast någon storlek större. Himla besvärligt. Vi bara blandar ihop dem. Nåja, problem är till för att lösas och de flesta viktiga problem kan ju, som ni vet kära bloggläsare, lösas med broderi.

Jag har under en tid gått och funderat över ett stygn som jag vill testa och när fingervantsproblemet dök upp, så kom jag på att jag kunde göra två flugor på smällen och använda fingervantarna som provlappar.

Jag har helt enkelt dragit trådar över en yta och bara fäst dem i ändarna, som liksidig plattsöm, fast glesare och med längre stygn. Sedan har jag dragit trådar vinkelrätt mot de första och dessutom vävt ihop trådarna. Det kanske räknas som en bottensöm, men i de bottensömmar jag känner till sys trådarna ovanpå varandra och fästs på olika sätt i underlaget. I mitt fall ligger de vävda broderitrådarna ovanpå och fästs bara i kanterna.

Vad tycker jag om resultatet? Tja, jag tycker det ser lite tufft och skrufsigt ut. Den vävda delen av stygnen sitter bra. Sedan försökte jag göra en hjärtform genom att låta trådarna gå ut en bit utanför väven. Det ser kanske coolt ut, men är nog inte så praktiskt på ett par fingervantar. Det är bara en tidsfråga innan jag fastnar i nåt och drar upp broderiet.

I alla fall undrar jag om någon kan säga mig om detta är en bottensöm eller om det finns något annat namn på dessa stygn.

Share

Syrran och kudden

Jag är inte bara brodös, jag är storasyster också. Min lillasyrra är inte heller oäven när det gäller handarbete, fast hon har varit mer inne på stickning än broderi.

Vi växte upp och gick i skolan i Skåne och det var 1970-tal. Skåne är ett bra ställe att vara på om man är intresserad av broderi. Varje läsår i syslöjden hade vi minst ett broderiprojekt på gång. Jag minns kedjestygnsdukar och broderade monogram och så naturligtvis yllebroderier och tvistsöm, som är skånska specialiteter.

Ett år påbörjade syrran ett tvistsömsbroderi med traditionellt mönster i ullgarn i färger som hon hade valt själv. Hon hann inte riktigt färdigt innan läsåret tog slut, så broderiet fick följa med hem med lite extratråd, så att hon kunde avsluta det. Tydligen var de lite snåla med tråden, för den räckte inte och det nästan färdiga broderiet blev liggande.

När jag startade mitt broderibloggande så började släktingar och vänner att plocka fram gammalt broderimaterial som de hade i gömmorna och jag samlade gärna på mig detta. Syrran bidrog med sitt tvistsömsbroderi och jag tyckte att det var väldigt fint med de blåa och röda garnerna.

Häromdagen fyllde syrran år och jag har planerat i flera månader att nu skulle det bli en kudde av hennes broderi. Jag har ju som bekant en himla massa ullgarner, så det var inte svårt att hitta en lämplig broderitråd för att avsluta broderiet. Det blev en mörkblå tråd av Bragegarn. På högersidan av broderiet ser man ett ljusare fält i det mörkblåa. Det är mitt bidrag.

Sedan gällde det att hitta ett lämpligt tyg för själva kudden som kunde matcha broderiet. Jag har letat i tygaffärer hela sommaren. Först var jag inne på att använda ett rosa tyg, men så hittade jag ett rött linne i en liten tygaffär i Laholm som passade perfekt.
Det fick bli en avlång kudde: 40 X 60 cm, för jag råkade ha en sådan hemma och jag tycker det blev bra med broderiet på tvären. Det blev ett riktigt grupparbete och snacka om att syrran blev överraskad och glad förstås.

Närbild på broderiet finns här.

Share